1/8 skrev jag ett inlägg på UNT:s ledarlogg om Humanisterna, och fick svar på tal på Humanistbloggen. Det är dags att bemöta det svaret. Slarv och missuppfattningar skriver Humanisterna. Dito, skriver jag.

”HS skriver inledningsvis ’Nu tror i och för sig de flesta buddister på gudar i olika former.’ Men så är det ju inte. Buddister har förvisso metafysiska föreställningar, men någon gudstro har ingen riktig buddist.”

Humanisternas Hans Iwan Bratt tar sig här rättigheten att definiera vem som är riktig buddist. Formuleringen är att jämställa med när inskränkta islamofober på högerflanken ger sig till att tolka vad som är sann och falsk islam (vilket händer mest hela tiden). I den buddistiska mytologin levde Buddha som gud i Tushitahimlen innan lät sig återfödas som Shakyamuni. Gudarna är i allra högsta grad en del av buddhismen, även om de inte är allsmäktiga och skapande på samma sätt som i de monoteistiska religionerna. Men i Bratts värld är det visst bara Claes Malmberg-buddisterna som räknas.

Bratt fortsätter:

”Sedan skriver han ’Humanisterna sedan försöker jämställa sin världsbild med den buddistiska är de verkligen ute och cyklar.’ Men självklart jämställer inte Rosén/Sturmark humanismen med buddismen på annat sätt än att man är överens om att det inte finns någon gud i den vanliga meningen.”

Vilken är den vanliga meningen? Det här är spännande! En allsmäktig, skapargud på ett moln i himlen? En Gud som kräver offer och böner? Det här vill jag verkligen ha svar på: Vilka gudar godkänns av humanisterna?

”Humanisterna tycker att det är helt fel med bidrag till trossamfunden. Det står så idéprogrammet och det driver förbundet i en rad sammanhang. Men den aktuella artikel handlade om diskriminering i form av att bara vissa trossamfund får statligt stöd under det att andra blir utan.”

Jag pekade i mitt första inlägg på skillnaden mellan humanisterna och trossamfund. Humanisterna baserar sin ”tro” på empirisk kunskap, inte på tro. Ingenting som inte kan bevisas erkänns. Inte ett spår av metafysik. Humanism i Sturmarks och Bratts tolkning ligger närmare en filosofisk eller politisk inriktning än en religiös. Att Humanisterna får avslag är inte konstigare än att Socialdemokraterna skulle få avslag.