Jag har tagit en paus från bjäbbandet med Humanisterna, och istället ägnat en inte oansenlig del av dagen åt en av mina favoritförfattare – Slas. Mestadels åt den lilla berättelsen Sekonderna lämnar ringen, om en åldrad Slas på resa till Finland för att bevaka en boxningsgala. Det finns egentligen inte så mycket att säga om boken. Den är väldigt… Slas.
En gång för länge sedan skrev jag en bloggtext som tog upp boxningen hos mina favoritförfattare. Klas Östergren, Torbjörn Säfve och Slas skriver alla passionerat om boxning. Säfve har skrivit en bok med den snarlika titeln En gentleman äntrar ringen. Och Östergen har skrivit Gentlemen, med sina berömda scener från atletklubben Europa. Ser ni sambandet?
En fjärde favorit är Claes Hylinger. Han passar sig, så vitt jag vet, för att skriva om boxning. Föredrar rosor. Men Hylinger förenas med Slas av sin kärlek till Finland (missa för Guds skull inte Ett långt farväl!), till Säfve av sina sufiska intressen, och till Östergen av sitt förnamn.
”Man trodde att Dostojevskij var galen då han skrev Vita nätter”, skriver Slas i Sekonderna lämnar ringen, ”och där påstår att han såg folk på långa avstånd mitt i natten. Han bodde i Sankt Petersburg och det ligger på den här breddgraden. Han var alltså inte tokig.”
Livet är kanske ingen bruksanvisning. Men litteraturen är ett pussel. Och nu ska jag läsa Vita Nätter. Humanister – jag återkommer imorgon.
