hand311958 öppnade portarna till den legendariske konstnären Yves Kleins utställning ”le vide”. Närmare 3000 besökare – kritiker och Paris konstelit – köade utanför galleriet när det så var dags. Utställning var upphaussad. En förväntad sensation. Och ett antiklimax.

Galleriet var tomt. Besökarna bjöds på blå drinkar, och förväntades mingla runt och beundra de vita väggarna. Eller så skulle besökarna uppleva tomrummet, le vide”.

Efter att pseudonymen Nugs omtalade konstfilm ”Territiorial Pissing” visades på konstmässan Market, har det gått troll i kulturdebatten. Proffstyckare som normalt sett inte ägnar konsten så mycket som ett ögonkast, skriker om indragna pengar och stämmer upp i den enade klagosången ”Detta är inte konst!”. Samtidigt skämmer i vanliga fall respektabla aktörer ut sig genom att komma dragandes med de mest absurda försvarstal för kollegan Nug.

Det allra dummaste påståendet är naturligtvis att ”Territorial pissing” inte skulle vara konst. Underförstått i resonemanget ligger att konsten begränsas av lagen. Konst kan vara kriminell, och då skall den självklart anmälas, utredas och dömas. Det finns konst som samtidigt är skadegörelse, stöld, barnporr och Gud vet vad. Om den är bra eller inte ligger i betraktarens ögon. Inte sällan väcker den känslor, och då kan man ju tycka att konstnären lyckats med något i alla fall. Men konsten slutar inte vara konst där den börjar vara kriminell.

Nästan lika dumt är naturligtvis påståendet att handlingarna bakom ”Territiorial pissing” inte skulle vara olagliga. Hur många gånger har vi inte hört påståendet att tunnelbanevagnen kan vara en skickligt byggd kuliss, att hela tilltaget kan vara datoranimerat etc. etc. etc. Konstfacks rektor Ivar Björkman tar priset, när han i någon nyhetssändning kommenterar att han inte kan ta ställning till huruvida konstverket är brottsligt eller inte förrän han talat med den enskilde eleven. Vilken förmildrande omständighet skulle Nug kunna komma dragandes med? Konstfack skall inte få några indragna anslag. Men en ny ledning kanske?

Det är fullständigt ofattbart att Konstfacks ledning inte förstår att de har ett ansvar för att den konst som produceras på skolan också skall vara laglig. Det i dagsläget fullständigt utslitna argumentet att skattepengar inte skall användas till att vandalisera allmän egendom gäller naturligtvis. Men man kan också fråga sig om inte en högskoleutbildning bör innehålla diskussioner om etiskt ansvar, och om inte handledningen finns till för att styra studenterna i önskvärda riktningar.

Jag är övertygad om att jag inte skulle tillåtas skriva ett examensarbete på lärarprogrammet om aga som pedagogisk metod. Ingen kan säga uppsatsen inte handlar om pedagogik, men varenda handledare skulle ta mig i örat och säga att det inte är rekommenderad pedagogik. Och tilläts jag ändå skriva uppsatsen, skulle det vara efter så långa diskussioner att handledare och ansvariga knappast skulle kunna avsäga sig vetskapen om dess innehåll. På samma sätt skulle medicinaren som vill göra plågsamma experiment på människor stoppas, inte för att vetenskapen inte är vetenskap, utan för att den inte är etisk. Men på Konstfack tycker man tydligen att man innehar en särställning bland svenska utbildningar eftersom man håller på med konst. Den konstnärliga friheten stårtydligen över det etiska ansvar som normalt förutsätts på en högskola. Handledning? Fria händer? Samma lika men annorluna?

Det sägs att den förvånade kritikerkåren – som inte alls förstod att uppskatta tomrummet i ”le vide” 1958 – lär ha varit Yves Kleins egentliga konstverk. Och inte minst kritikerkårens lätt blåtonade urin dagen efter. Drinkarna tog där de skulle.