Utopier i verkligheten

Mandag 6/10, Colaba

”Indier dricker aldrig kall och varm dryck samtidigt” säger vår bordsgranne på café Barista. Vid borden runt omkring sitter unga indiska kvinnor i slitna jeans och färgglada linnen. Ett par australiensiska ryggsäckresenärer kommer in genom dörren. ”Häller man kallt vatten i ett varmt glas spricker det” förklarar mannen bredvid. ”Och kroppen fungerar på samma sätt. Turistmage? Då skall ni dricka svart te. Plain black tea. Inte masala, för era magar klarar inte kryddorna. Och inte engelskt te, engelskt te är… Men socker går bra. Socker för smaken.”

Vår nye vän presenterar sig som Lawrence. Lawrence of Kerala. Och han tar i hand. Han är modern och på många sätt västerländsk. Jag frågar vad han arbetar med. Life coach, svarar han, och vi blir inte förvånade. ”Just nu arbetar jag mycket med rynkor. Rynkborttagning utan botox.” Lawrence nickar menande. Ett par kilometer bort ligger Malabar Hill, lyxområdet där Bollywoodeliten håller till.

”Skall ni till Kerala? Då kommer ni aldrig vilja åka hem till Sverige. Kerala är vackert. Inte så många tiggare.” Vi hoppas att Lawrence har rätt om sin hemstat. Den hägrar längre fram på resan. Men just nu är det Bombay som gäller. Drömmarnas stad. För ett lyckligt fåtal går drömmarna i uppfyllelse. Den stora massan får se sig sviken av den vita dukens salonger. I Bombay finns Asiens, kanske världens största slum. I Bombay, inte utanför. Fattigdomen går inte att blunda för. Ändå får man en märklig känsla av att de flesta är tillfreds med tillvaron. Det finns antagligen färre tiggare i Kerala än här. Men en bidragande anledning är att fattiga från hela kontinenten, även från paradisstaten i söder, kommer hit med sina drömmar.

Vi äter en enkel lunch i Colaba. Pilav, dhal och bröd. Efter en stund slår det oss att Nadia är ensam kvinna i lokalen. Runt omkring sitter ett femtiotal män. De flesta äter getkött med händerna. Dricker kranvatten ur glas som en pojke bär runt på en stor bricka. Nästan alla är muslimer. Vi tar in notan. Lunchen kostar mindre än två mangosmoothies på Barista. I Sverige hade vi fått en halv smoothie för samma pengar. Eller en kopp kaffe på ett enklare ställe. Våra bordsgrannar här är knappast några livscoacher i Bollywood. Deras fruar bär knappast jeans och linnen. Och att Lawrence of Kerala skulle sätta sin fot här, känns lika otroligt som att dessa män skulle irra sig in på Barista. Bombay är onekligen en kontrasternas stad. Fattigt står mot rikt. Nytt mot gammalt. Men varje del har sin charm.

Sondag 5/10

Efter en lång, men smidig resa har vi funnit oss tillrätta i Bombay. Förväntansfullt, ibland lite nervöst har vi tagit våra första trevande steg i Indiens största stad.

Bombay är en märklig stad. Men inte märklig som väntat. Vi hade väntat oss ett hektiskt myller. Och kanske är det för att det är söndag, men något sådant har vi inte märkt av. Visst är här mycket folk. Och visst är det kaos på många sätt. Men allt följer en sakta lunk. Tempot på gatorna är förvånande lågt. Människor möter varandra med respekt. Sitter ned tillsammans i gathörnen. Somliga för att gathörnen är deras hem. Andra för att vila. Uppenbart välbeställda människor med nya, rena kläder sträcker ut sig vid sidan av vad man kan frestas att kalla tiggare. Men få tigger. De umgås. Äter. Vilar. Fördriver tiden.

Att människor lever sida vid sida, i rikedom och misär, det hade vi på förhand läst oss till i böcker. Men cyniskt tagit för givet att det handlar om att hänsynslöst blunda för den andras lidande. Bombays gator är något annat.

Vi bor på ett bra hotell. Rent och snyggt. Nyrenoverat med fräscht badrum och AC. Det är dyrt, men guld värt att ha någonstans att fly undan. För vi stressar inte. Vi är inte är på en weekend, och måste inte skynda oss för att se så mycket som möjligt så fort som möjligt. Vi har bestämt oss för att ta dagen som den kommer. Smälta intryck. Uppleva och anpassa oss. Dra oss undan när vi vill. Vila. Dricka vatten. Duscha. Bombay är en klibbig stad.

Imorgon skall vi fortsätta ta in staden. Promenera i andra områden. Inte jetlag-sova bort den extremt tidiga solnedgången.